Några av deltagarna från Svenska Ragtimesällskapets årsmöte den 22 februati. Från vänster till höger: Hans Hultman-Boye, Jürgen Schöbel, Sven Hed, Jan Dahmén och Lasse Mattsson. (OBS! För att få förklarande text till de andra bilderna på denna sida för pilen över dessa så dyker det upp en textremsa).

Deltagarna välkomnades inledningsvis av arkivchefen Jesse Lindgren, som berättade kort om jazzavdelningen och dess verksamhet. Därpå avslöjade undertecknad det nyantagna namnet, Svenska Ragtimesällskapet. SRS är ingen förening i formell mening, då det ju inte finns någon fast organisation kring den. Tanken är att namnet ska göra det lättare att referera till gruppen, som regelbundet träffas och utövar denna musikform.

Mötet inleddes med ett Lamb-tema. Joseph F. Lamb (1887-1960) var en av de tre stora inom ragtime (vid sidan av Scott Joplin och James Scott). Ett fint fyrsidigt faktablad om denne kompositör sammanställt av Ragnar Hellspong hade delats ut till de församlade. Undertecknad berättade kortfattat om Lambs liv och verk och musicerandet tog vid.

Vi fick höra följande låtar framföras under denna timma: "Sensation - A Rag" (icke att förväxla med Original Dixieland Jazz Bands låt "Sensation Rag", komponerad 1912 av Nick LaRocca och/eller Eddie Edwards eller någon annan av bandmedlemmarna i ODJB), "Patricia Rag", "Ragtime Nightingale", "Cleopatra Rag", "American Beauty Rag", "Ethiopia Rag" och "Bohemia Rag". De spelande pianisterna var, förutom undertecknad, Joakim Stenshäll och Ragnar Hellspong.

Temablockets sista inslag var Lambs egenhändiga tolkning av "Bird-Brain Rag" (inspelad i februari 1959), som spelades upp från ett ljudband som Claes "Barfota" Ringqvist hade tagit med sig till mötet. Bandet hade han nyligen fått av Joseph Lambs egen dotter, Patricia Conn!

Nästa timme bjöd på ett mycket intressant och underhållande föredrag om fonografrullar. Föredragshållarna, Gunnar Sundberg från Uppsala och Tony Franzén från Jönköping, berättade om detta inspelningsmediums historia och illustrerade med ragtimerelaterade musikexempel, som t.ex. "At a Georgia Campmeeting" och "Negerskrattsång". Två vaxrullar, en brun och en svart, skickades runt i lokalen, så att alla fick känna på dessa hundraåriga inspelningar. Gunnar hade dessutom med sig en tvättäkta fonografspelare, som ställdes fram på föreläsningsbordet för allmän beskådan. Vi fick också höra två låtar från en nyfunnen 78-varvsskiva från 1923 på vilken pianisten John Malm spelar två noveltyliknande stycken, "Chicago" och "Dancing Fool". Tony hade förra våren funnit ett exemplar av denna inspelning, som länge varit eftersökt i samlarkretsar.

Under den påföljande fikapausen såldes det bl.a. CD-skivor och böcker, och därefter var det dags för det fria spelet. Flera av åhörarna förvandlades till spelande pianister och visade prov på sitt stora kunnande i att traktera detta och även andra instrument. Undertecknad inledde sessionen med att ta upp en förfrågan på Joplins "Maple Leaf Rag", och åtföljdes av Joakim Stenshälls sångnummer "Mr. Jelly Lord" samt "King Porter Stomp".

Ylva Schöldström, den forne jazz- och ragtimelegenden Sune "Sumpen" Borgs dotter, gjorde nu en högklassig tolkning av Joplins "Solace", som ju var ett av huvudteman i filmen "Blåsningen". Peter Andersson presenterade David Thomas Roberts moderna rag "Through the Bottomlands", och sedan vi fick höra Ragnar Hellspong spela den egenkomponerade "Rag's Rag".

Pulsen-skribenten Lasse Mattsson hade på förhand undanbett sig från att spela överhuvudtaget, men lät sig lyckligtvis övertalas och drog till allas förtjusning till med två jazziga nummer, "Joplin's Sensation" och Fats Wallers sång (med både engelsk och svensk text) "Don't Let It Bother You".

Den duktige göteborgsklarinettisten Göran Garvén och den ungerskfödde pianisten Bela Bagyari samspelade på tre jazzmelodier, av vilka en var den kända "Sweet Georgia Brown". Belas stadiga pianokomp uppskattades av lyssnarna. Antonia Benson bjöd nu på en något egen tolkning av Joplins "Sunflower Slow Drag", och sedan var det dags för Jesse att kliva fram med sin trombon. Till Antonias ackompanjemang improviserade han till tonerna av "Clarinet Marmalade" och "Sweetie Dear". Därefter spelade pianisten Hans Hultman-Boye upp två av sina egna alster, "KC Pie" och "Trials".

Jocke Stenshäll (piano) och Jocke "Spicy Advice" Falk (kornett) jammade ihop på två Morton-nummer, "Buddy Bolden's Blues" (med sång av Jocke Stenshäll) och "Hyena Stomp", och gjorde det på ett svängigt och högst övertygande sätt. Undertecknad fyllde på med den stompiga "Caprice Rag" av J. P. Johnson, samt två moderna rags, "Seventh Heaven" av Brian Keenan och "Roberto Clemente" av David Thomas Roberts. Peter Andersson kompletterade det moderna blocket med Robin Frosts svåra noveltykomposition, "Zymurgy Rag".

Årsmötet avslutades med "Pastime Rag #3" (Matthews) spelad av undertecknad, den något jazziga versionen av Lambs "Bohemia Rag" spelad av Bela Bagyari, och sist "The Thriller!" av den kvinnliga kompositören May Aufderheide, återigen med undertecknad bakom tangenterna.

Alla de som gillar ragtime kan redan nu börja se fram emot nästa vår, då Svenska Ragtimesällskapet möts igen.

Oleg Mezjuev